I’ve been invited to talk about research blogging in Stockholm today, at Sˆdertˆrns hˆgskola. My talk will be the last in a series that looks really cool – and that’s podcast, look! I’ll be talking in Norwegian, so Scandos only, I’m afraid. Links and a summary, in Norwegian, follow.
Jeg har blogget i fem Âr, nÂ, og mitt forhold til blogging har endret seg i l¯pet av den tiden. I dag skal jeg pr¯ve  vise og forklare hvordan det har skjedd. M ogs finne ut hvor mange av dere som blogger, eller har blogget!
Nybegynneren: Jeg begynte  blogge av ren overraskelse over hvor enkelt det er  sette opp en blogg. F¯rste hadde jeg tanker om  formidle kunnskap om forskningsfeltet mitt. S begynte jeg  lete etter andre bloggere, og  overtale venner til  begynne  blogge (Torill, Lisbeth were among the first. We created a network of young researchers in new media, and found researchers and practitioners we had never met. (Weblog clusters, weblog conversations) I denne perioden var jeg svÊrt interessert i hvordan blogger snur om p tradisjonelle maktforhold. Torill Mortensen og jeg skrev en artikkel om forskningsblogger som sÂvidt vi vet var den f¯rste akademiske artikkelen om blogger.
Etablert blogger: 2002/2003 s en voldsom vekst i forskningsblogger og andre blogger. PopulÊrt i medier, fler og fler redskaper for  holde oversikt over blogger og bloggsamtaler (Technorati, trackbacks). Jeg skrev ferdig doktoravhandlingen og brukte bloggen mye som st¯tte: jeg blogget prosessen med tvil, gleder og desperasjon. I tillegg blogget jeg om forskningen min, men som Lilia Efimova, var det ikke forskningsdokumentasjon: i stedet skjer forskningen i bloggen. Bloggen blir en del av forskningsprosessen. (Rebecca Blood: oppdager hva en er interessert i; Steven Johnson, “mental workout“, dobbelt s produktiv. Men William Gibson: koke vann uten lokk; Marguerite Duras kunne bare skrive i ensomhet.) I denne perioden begynte jeg ogs  bruke weblogger med studenter, og jeg skrev etterhvert en artikkel om erfaringer med dette.
Institusjonell blogger: Da jeg begynte  blogge var jeg p utsiden av det akademiske system, en fersk doktorgradskandidat uten formell makt, i et nytt fagfelt med f fagfeller i geografisk nÊrhet. Blogging var perfekt! Jeg fikk helt opplagt mange fordeler gjennom blogging: nettverk, trygghet med egen stemme og i skrift, ¯ving med  delta i debatter, publisitet, folk inviterer med til  holde foredrag og skrive artikler mye p.g.a. bloggen. I dag har jeg mye av den institusjonelle aksepten jeg manglet dengang. Jeg er f¯rsteamanuensis, har studenter, er seksjonsleder. N er det mye jeg ikke kan blogge. Blogger jeg om tvil i forhold til studenter, seksjonen eller studieprogrammet vÂrt, gÂr det utover mine studenter, mine kollegaer og anseelsen til arbeidsplassen min og dermed ogs meg. Det er verken etisk forsvarlig eller smart. I tillegg har antallet lesere ¯kt dithen at jeg i grunnen ¯nsker meg fÊrre lesere. (? bli gjenkjent, overh¯rt). Blandingen av personlig og faglig er blitt mer problematisk. Jeg blogger om rent faglige ting og gÂr glipp av blandingen mellom prosess og fag. Og jeg leser blogger skrevet under psevdonym: Confessions of a Community College Dean, Profgrrrrl, Dr. Crazy, etc. Kanskje blogging er outsiderens talsr¯r – hvordan blogger man da som etablert forsker? Det er jeg fortsatt i ferd med  finne ut. Har skrevet en artikkel om dette til en antologi som kommer om et Âr eller to.
Kristofer
Jag var p din fˆrel‰sning p Sˆdertˆrn. Jag vill bara s‰ga att vi var nÂgra stycken som blev inspirerade att blogga. Men vi r‰ckte inte upp handen. Kanske av r‰dsla fˆr att behˆva ber‰tta vad vi i s fall skulle blogga om…
Jag tyckte att det var mycket intressant, bra och sp‰nnande. Och inspirerande, alltsÂ.
Jag kanske Âterkommer n‰r jag har en blogg uppe. FÂr se om det blir p svenska eller engelska.
Anne Diedrichs
Tack Jill fˆr en inspirerande fˆrel‰sning!
Ett sidospÂr med anledning av kommentaren frÂn Kristofer: Medietekniks B-kurs i vÂr (vid Sˆdertˆrns hˆgskola) innehÂller ett mindre moment om hur forskare kan samverka digitalt med hj‰lp av t.ex. RSS. “Plattformen” vi utgÂr frÂn blir bloggar.
Niklas
Jag var ocks d‰r p din fˆrol‰sning, men har egentligen inte bˆrjat blogga fˆrr‰n nu. Det jag undrar ˆver egentligen vad en blog egentligen ‰r. Jag mÂste tyv‰rr s‰ga att jag inte riktigt kommer ihÂg vad du sade om saken under fˆrol‰sningen men jag har l‰st din “final version of weblog definition”.
Som jag har fˆrstÂtt det s ‰r en weblog en personlig websida som via informella och personliga inl‰gg uppdateras kontinuerligt. Bloggen ska ocks innehÂlla l‰nkar till andra bloggar som fˆrfattaren till bloggen finner intressanta. Bloggen ska ocks vara anv‰ndarv‰nlig p ett sÂdant s‰tt att l‰saren ska kunna navigera l‰tt mellan bloggar fˆr att till exemepel fˆlja en diskussion.
Men alla bloggar ju nu fˆr tiden! Tidningar, fˆretag och organisationer. Dessa kan ju inte vara personliga eller informella. Tidningar t.ex. mÂste ju redigera och mˆjligtvis censurera kommentarer.
jag vet att du i din definition anv‰nder ord som “most” eller “typically” n‰r du beskriver en blog. Och naturligtvis mÂste du det. Men finns det inte nÂgon enskild aspekt som skiljer en blog frÂn t.ex . en hemsida (en kontinuerligt uppdaterad hemsida med l‰nkar till andra hemsidor) eller ett forum?
mvh Niklas
Jill
Nei, det fins ikke en klar grense her. Vanligvis er blogger laget med bloggesoftware – men ikke alltid. Det bloggeaktige er helt klart at det er personlig, hyppig oppdatert og ordnet i korte poster i omvendt kronologisk rekkef¯lge. Det er skrevet av Èn person, eller en gruppe personer, som evt tillater leserkommentarer som da underordnes hovedteksten, mens kommentarer er alle p samme niv i et forum. “Een kontinuerligt uppdaterad hemsida med l‰nkar till andra hemsidor” h¯res ut som en blogg?
Niklas
ìEen kontinuerligt uppdaterad hemsida med l‰nkar till andra hemsidorî h¯res ut som en blogg?
Jo, det var lite det jag ville Ât. Om det ‰r detsamma som en blog s ‰r inte bloggen ett nytt fenomen, utan helt enkelt en utveckling p de personliga websidor som n‰stan var ett krav n‰r en person bˆrjade med internet vid Internets begynnelse. Men ‰r bloggen h‰r fˆr att stanna? Finns det tillr‰ckligt med utvecklingsmˆjligheter som gˆr att bloggen fortfarande kan vara gemene mans eller kvinnas personliga hemsida i framtiden? Eller, kommer “fenomenet” helt enkelt ‰tas upp av storfˆretag och etablerade personligheter?
jasmine persson
sn‰lla skriv om framtiden pleas
Jill
Hva?